Torsdag.
Matte hade ställt in veckoträningen på onsdagen/Valborgsmässoafton, då många var upptagna av annat och aviserat dagträning på torsdagen, då bergkrossen var stängd. Många var upptagna av annat även då, men Ailis son Sumo med ledig matte ville gärna träna. Här i bergtäkten erbjuds stora ytor där hundarna kan träna på att ta vittring på stort avstånd när vindarna spelar fritt. Området omges av höga bergsidor där man gradvis spränger sig vidare och krossar berg till grus. De lodräta bergsidorna styr vinden, liksom de välidgt stora grushögarna. Det blir inte lätt för hundarna och inte heller för deras förare när ett sök skall läggas upp. Vindriktningarna blir stundtals svåra att förutspå. Mitt på en stor öppen yta tycker man att det känns väldigt tydligt var vinden kommer ifrån, men när man närmar sig ett tänkt gömställe märker man hur vindriktningen förändras lite hit och dit när vinden slår emot både berg, grushögar och stora maskiner. Att träna här är väldigt nyttigt för hundarnas utveckling. De kan tappa en vittring och måste kunna söka rätt på den igen. för att komma i en tydlig vittringsstrut fram till figurantens gömställe.
Aili, Sumo och Dima fick inledningsvis söka i ett hörn av området omgivet av skog, en låg bergsida, öppen yta och en gigantisk grushög. Ett hörn som fungerar som avställningsplats för diverse föremål som järnbalkar, betongfundament, storsäckar med huggen sten, mindre containrar och två stora brosektioner som utgjort en provisorisk Tranebergsbro. Här kunde varje hund få två figuranter att söka efter och Aili löste uppgiften så snabbt att det kändes snopet. Varför Sumomatte gömde sig en gång till på tillbakavägen till bilen och då blev det lite svårare, så att Aili fick tänka till en stund.
Efter en fikapaus flyttades bilarna och hundarna skulle nu få söka över stora öppna ytor för att hitta Husse som gömt sig på en av de stora maskinerna. Den var placerad mellan en stor grushög och en bergsida och vinden spelade spratt med vittringen. De rutinerade hundarna Aili och Sumo fick frisöka utan koppel var för sig och båda visste hur de skulle hantera vittringar som kom och gick och hittade Husse snabbt. Dima är ännu för oförutsägbar och impulsiv för att släppas lös på frisök här, där det finns gott om harar och lockande vittringar från skogen. För honom blev det svårare, när han begränsades av en tio meter lång lina. Han kunde inte följa upp tappade vittringar genom att klättra upp på stenhögar och följa vinden. Till slut vågade han lita på den information han fick i vinden och skallmarkerade Husse som låg synligt. Dima såg honom till slut, men fick inte vittringen just där. En bra lektion! De söker med nosen och inte med ögonen!
Det har regnat, det har snöat, det har åskat och det har blåst. Maj inleddes med typiskt aprilväder. Minusgrader nattetid ibland. Matte har hundpromenerat dagligen och jobbat i trädgården med lite av varje. Även sysslat i stugan med olika "måsten".
Lördag.
Rätt ofta sprider Matte ut smått hundgodis över gräsmattan, för att låta hundarna få använda sina nosar under rörelse och då de är två håller de båda god fart i en konkurrenssituation. I snitt söker de godis under tjugo minuter innan de anser sig klara. Nu gick Matte och letade sniglar och sådana fanns det många efte regnet! Plötsligt såg Matte att Aili gjorde detsamma! Månne hon trodde att Matte letade godis?! Aili nosade ingående på snigeln och avstod från att smaka. Hennes mors halvbror Mánnu åt däremot de bruna sniglarna och det gav väldigt mycket gaser....
Söndag.
Äntligen hade gräsytorna torkat upp i stormbyarna och mitt på dagen kunde Matte ta trimmern och få av det gräs som vuxit sig väldigt högt på infiltrationskullen. Där har tulpanerna just slagit ut och de höll på att försvinna i gräset. Matte jobbade på med upptornande mörka moln som ett hot i sydväst. I stormbyarna vek sig de stora granarna runt om Matte. Det kändes inte helt säkert när jätteträden dansade hambo med varandra och roterade hej vilt i topparna! Gamla och avverkningsmogna träd....
Matte jobbade på och hundarna valde att ligga i uterummet. Där var det lä! Dima visade tydligt vad han tyckte om en skog som gick i vågor i byarna. Det är mycket urhund i honom och likt fåglarna ville han söka skydd. Aili undvek mer bara den kalla vinden. Plötsligt var himlen väldigt mörk och det började snöa! Kornsnö som inte blev liggande, men det var fem grader, snö och stormbyar och Matte var nästan färdig med trimmern. En envis människa ger sig inte och till slut var två batterier slutkörda och Matte nöjd.
Dima är ett fint sällskap i trädgården när det inte stormar och snöar. När Matte samlade upp allt bortrensat ogräs i skottkärran fick hon en passagerare. Dima gick vid sidan av och när Matte stannade till hoppade han upp i skottkärran. Där slog han sig till ro och ville åka med! Underlaget var mjukt och skönt.
Klicka för större bild.
