Tisdag den första juli - då blev det varmt för båda folk och fä. Men inte på långa vägar som i södra Europa, där djurägare kämpar med att få sina djur att överleva. Två små kaninungar i Frankrike dog, trots ägarens desperata försök att kunna ge dem svalka, genom att gräva kylande gropar i jorden för dem att kunna krypa ner i. Deras små hjärtan orkade ändå inte med hettan fick Matte veta. Hundägare går upp i ottan för att kunna gå ut och rasta sina hundar och för dem vars hundar skyr vatten är det inte lätt om man saknar AC. Även nätterna är väldigt varma så då ges ingen lindring.
Matte tog en tidig långpromenad och långa sträckor av vägen var skuggade av höga granar. På en timme hinner dock solen komma rätt mycket högre på himlen och den sista sträckan hem blev i varmaste laget. Full sol men lite kylande vind och vid hemkomsten visade termometern redan på 22 grader. Stugans framsida låg ännu i skugga och Aili och Dima vilade efter promenaden, det gjorde även Matte och ett glas iskall lättfil kändes helt rätt. Matte vattnade sedan allt som behövde vattnas och bar många kannor med vatten från regnvattenstunnan och gårdspumpen vid växthuset. Belöningen blev sex nymogna jordgubbar! Potatisblasten har vajat i stormbyarna de senaste dagarna och Matte har stabiliserat med snören som stödjande staket. Det blev en hel del rensande av överblommat i kamp med tiden och solen som steg allt högre.
Aili och Dima föredrog att vila i skuggan och i uterummet där Matte fixat korsdrag, men lämnade det då och då för att ha koll på omgivningen. Dima håller gärna Matte sällskap och det är trevligt! Husse kom hem från Friskis och Svettis och hade varit ensam i bastun. Kanske inte så konstigt när de flesta sökte svalka. Det blev bara varmare och varmare och solen låg på sena eftermiddagen rakt på stugans framsida och i skuggan var det 28 grader. Matte gick in i stugan med hundarna och satte på luftvärmepumpen på AC och även takfläkten fick jobba. Å så skönt! Under två timmar valde Matte och hundarna att stanna i stugan, medan Husse satt i skuggan av ett stort parasoll på framsidan.
Först vid sjutiden låg gräsmattan på framsidan i skugga och då lämnade Matte och hundarna stugkylan. Det var ännu 22 grader, men med skugga för hundarna var det hanterbart och i jämförelse var det riktigt behagligt. Matte fortsatte sitt trädgårdsjobbande och gick loss på den sista jättestora syrénen i tomtgränsen mot vägen. Där stod tre buskar vid inflyttningen för 21 år sedan och de har vuxit ihop till ett fint insynsskydd under åren. Nu snuddadde de ledningarna ovanför och de började hänga mot både staket och väg och måste beskäras kraftigt. I övrigt har Matte kompletteringsplanterat med yngre syréner och nu är det läge att få samma höjd på dem alla. Två jättebuskar av vacker förädlad syrén måste helt enkelt föryngringsbeskäras och nu var det dags för den sista. Skyhöga stammar och ofta väldigt grova. Matte gick loss med grensåg och busksax med utväxling och teleskopskaft. Stam efter stam föll och för att kunna fälla de grövsta måste Matte göra fällsnitt innan kapning. Högen av många meter långa stammar växte vid vägkanten och Husse kom och hämtade för att sittande på en stol kunna klippa ner allt i transportvänligt format.
I en dryg timme slet Matte sig svettig, men fick gjort det som skulle göras. Ingen buske mellan väg och staket når nu upp till ledningarna eller ut mot vägen och inte ens över staketet höjdmässigt. Insynen är god mot huset och vad gör det när trädgården är så fin! Hundarna blir säkert nöjda när de märker att de åter ser vägen från stugtrappen, som under vintern.